Helena, 43, kämpar mot cancer men bara tre dagar efter avslutad cellgiftsbehandling satt hon i sadeln och tävlade KM i dressyr. En stor anledning till att hon mår bra är hästen och bästa kompisen Linus. ”Linus är det bästa som finns!” säger hon.
Helena Seth Maturana är 43 år och i somras upptäckte hon efter en tid av diffus smärta, att hon hade en allvarlig form av äggstockscancer. Trots det tuffa beskedet har Helena kämpat på både genom operation och cellgiftsbehandling. Och efter operationen var det ingen tvekan om att hon ville upp i sadeln igen på sin älskade häst Linus.
– Jag hade ridförbud i sex veckor, men jag var i stallet varje dag och pysslade om Linus ändå, berättar Helena.
Helena och Linus red stadigt runt LB:3 i klubbmästerskapen på Stäket.
När ridförbudet var över kunde hon äntligen börja rida så smått igen i helgen, och bara tre dagar efter en avslutad omgång med cellgiftsbehandling red Helena KM i dressyr. Hela ritten gick bra och Helena höll ihop Linus i fin form och landade på nästan 60 procent.
– Det kändes jättebra att kunna tävla igen, säger Helena.
Linus, eller No Limit som han kallas till tävling, är en korsning fullblod/svenskt halvblod född 2007 och Helena har haft honom i fem år, men innan dess har hon haft flera andra stora hästar och ponnys och hon har ridit så länge hon kan minnas. För några år sedan deltog hon SM i paradressyr med sin tidigare häst Lizz. Att får rida och vara i stallet har alltid varit en viktig del i Helenas liv för att må bra i sin autism.
– När jag rider blir jag lugn och jag mår väldigt bra av att vara med hästarna, berättar Helena.
Det kan ibland vara jobbigt för Helena i stökiga miljöer och för mycket folk runtomkring. Linus står i ett mindre stall där Helena kan finna ett lugn att pyssla i sin egen takt. Till vardags jobbar hon på gården i Stäket utanför Stockholm och hjälper till med hästarna men just nu är hon sjukskriven. Hon mår efter omständigheterna ändå bra men känner sig kanske lite tröttare än vanligt.
Vad är det bästa med Linus?
– Han är väldigt snäll och gullig och jag blir glad av honom. Han är det bästa som finns! Men om han var en människa skulle han nog vara som Emil eftersom han är bra på att göra hyss, skrattar Helena.
I framtiden hoppas hon att kunna fortsätta tävla dressyr med Linus och målet är att kunna starta SM i paradressyr igen. Hon tycker att fler ska börja med hästar och rida för att kunna må bra.
– Jag mår som bäst när jag rider i skogen eller på dressyrbanan. Det bästa är när man får ha hela ridhuset för sig själv!
