In Nyheter

Det karaktäristiska hovklappret fyller ljudrummet när de närmare 50 hästarna taktar över asfalten längs Birger Jarlsgatan. Marschen som spelas ackompanjeras av en och annan frustning. Solen strålar över vaktparaden som rör sig mot Stockholms Slott. Lika mycket ett stycke historia i det svenska statsceremonielet, som ett kulturarv som berör. 

Den beridna vaktparaden är en symbol för Sverige. Inte minst spelar den en betydelsefull roll som en del av det svenska kulturarvet vid statsbesök, nationaldagsfirande och kungliga bröllop. Men i takt med att vårt samhälle blir allt mer urbaniserat, bidrar hästarnas närvaro i staden till något mer än så. En upplevelse som engagerar och berör så till den grad att verksamheten numera finns med i förteckningen över immateriella kulturarv i Sverige. Det till trots, finansieras den inte av staten. Föreningen för Beridna Högvakten står för både inköp och utbildning av de närmare 80 hästar som ryms i verksamheten, liksom hälften av kostnaderna för driften av stallen på Kavallerikasern. Så har det fungerat allt sedan Försvarsmakten tvingades till kraftiga nedskärningar för 35 år sedan. Där och då stod man inför alternativet att lägga ned hela verksamheten.

– Att en ideell förening äger och utbildar hästar som sedan lämnas över till Försvarsmakten kan tyckas märkligt, men så hänger det ihop. Utan föreningen, våra närmare 23 000 medlemmar, samarbetspartners och donatorer skulle den här traditionen upphöra, förklarar Lena Linn som är generalsekreterare i Föreningen för den Beridna Högvakten.

VILKET HÄSTJOBB

ATG är en av föreningens samarbetspartners som bidrar till att traditionen med hästar i våra vaktparader kan fortleva.

– Samarbetet grundar sig i hästen, vårt gemensamma intresse. Genom vaktparaden sätts hästarna i centrum och möjliggör för fler människor att uppleva dem på nära håll, säger Maria Guggenberger, hållbarhetschef på ATG.

Långt ifrån alla hästar kvalificerar sig för jobbet. För att överhuvudtaget vara aktuell att köpas in, ska hästen vara: svenskfödd, fux (ljusbrun), 165-175 cm i mankhöjd och valack (kastrerad hingst). En korrekt exteriör är ytterligare en förutsättning, att den är fyra år och har ett lugnt och stabilt temperament två till. Trion som jobbar med att rekrytera hästar består av Marcus Lundholm, Johan Lundin och Harald Jönsson. Tillsammans scoutar de fram sex till åtta hästar varje år. Första året får hästarna sin grundutbildning, många gånger på Ridskolan Strömsholm. Efter det blir det fortsatt utbildning och miljöträning inne i huvudstaden. Hästarna behåller sina gamla namn i passen, men får nya tjänstgöringsnamn på ”årets bokstav” i enlighet med militär tradition.

– Det händer att enstaka hästar inte fungerar i stadsmiljön, men de allra flesta lär sig snabbt. När hästarna är ungefär sex år gamla, kan de börja jobba fullt ut och sedan brukar de gå i pension när de är omkring 18 år, berättar Marcus Lundholm.

Hästarna som tar plats i vaktparaden värnas med kunskap och respekt. Till vardags står de i moderna stallar och på somrarna går de minst fyra veckor på grönbete.

– Vi vill vara ett föredöme när det gäller hästvälfärd, och därför har Beridna Högvakten även ett Hästvälfärdsråd tillsammans med bland annat Försvarsmakten och Sveriges Lantbruksuniversitet (SLU). SLU kan även nyttja Beridna Högvaktens hästar för forskningsprojekt, vilket är positivt för hästvälfärden i ett större perspektiv, avslutar Lena Linn.

TEXT: Artikeln är ursprungligen skriven på uppdrag av ATG. 

Recent Posts