Har du koll på mängden av jobb som ryms i hästnäringen? I magasinet ”Fullt fokus på jobb!” lyfter vi såväl traditionella yrken som ridlärare, travtränare och hästskötare – men även andra jobb där du får ha hästen som kollega och andra hästnära jobb, där hästkontakten är desto mindre.
Helt enkelt en tidning att visa för politiker, SYV:are, rektorer och givetvis även för alla som är nyfikna på att söka jobb i hästnäringen. Håll till godo! Sprid den gärna 🐴
Hästen erbjuder karriärmöjligheter och jobb. Korrekta villkor, god arbetsmiljö och en trygg omgivning kännetecknar seriösa verksamheter. Verksamheter som förhoppningsvis kan attrahera fler personer till hästnäringen.
Hästnäringen omsätter 32 miljarder kronor. Här ryms 18 500 helårsjobb fördelade på närmare 38 000 människor. Men fler behövs. Vår näring är i stort behov av att få in ny arbetskraft runt om i hela landet och med så många olika typer av jobb finns även många olika vägar in. Det finns både jobb där steget till anställning är kort, och andra där det är en längre akademisk väg att vandra.
Travtränarna har i flera år flaggat för utmaningen att hitta personal till stallen. I travsporten efterfrågas såväl hästskötare som personal med koll på motordrivna hästkrafter, och det gäller även andra delar av branschen.
HÄSTJOBB FÖR O-HÄST-FRÄLSTA
Många förutsätter att man måsta älska hästar för att söka jobb i hästnäringen. För många arbeten är kärleken till hästen en förutsättning, men här finns även plats för hästskeptiker och o-häst-frälsta. För många hästnärd jobb kan det räcka med att man gillar ett aktivt, praktiskt jobb, att man vill vara utomhus mycket eller behöver ett arbete på landsbygden. Att vi bidrar till sysselsättning på landsbygden, är något vi är lite extra stolta över. Förutom det faktum att man får ett jobb, kan man få ett intresse på kuppen. Det finns flera fina exempel på hur människor som tidigare stod långt från stallen, har fått ett hästintresse genom sitt jobb i en hästverksamhet. Det får man väl se som en positiv bieffekt av sitt jobb.
Varmt välkomna till hästnäringen.
Jag hoppas att vi ses i stallet.
Elin LeeApple, arbetsmarknadsansvarig på Hästnäringens Nationella Stiftelse (HNS).
I militären spelade hästen en viktig roll, i jordbruket huvudrollen och i skogen slet fårade hästkarlar sida vid sida om sina brukshästar. Förr var stallet och hästarna kort och gott männens domäner, men under de senaste 50 åren Hästsverige gått från starkt manligt till kvinnligt. Lite ”lätt förenklat” skulle man kunna dra slutsatsen att männens närvaro i stallet hänger ihop med hästens roll i samhället. Köper du resonemanget?
Hästen var det djur som hade högst status i det svenska jordbruket på 20- och 30-talet och enligt beräkningar som gjorts fanns år 1920 det högsta antalet hästar som hittills uppmätts i Sverige: över 700 000 hästar (idag finns det uppskattningsvis 355 000).
Ridfrämjandet bildades 1948 för att främja folkhälsan och göra ridsporten till ”folksport”. Bland annat genom att låna ut arméns hästar (ackordshästar) till ridskolor och ge billiga lån till ridhusbyggnader. Under 1960–70-talet avhästades armén och i allt större utsträckning började tjejerna att ta plats på stallbacken och sjaletten satt som gjuten under hjälmen. Under de senaste 50 åren har Hästsverige gått från starkt manligt till kvinnligt, och framförallt har ridsporten blivit allt mer feminint kodad i Sverige.
Männen kör på – tjejerna sitter upp
Hästsporten uppfattas som jämställd när alla tävlar mot varandra på samma villkor, men i folkmun beskrivs ridsporten i första hand som en idrott för flickor och kvinnor. På elitnivå är fördelningen jämnare mellan kvinnor och män, men på lite lägre nivåer och i yngre åldrar är omkring 90 procent som rider tjejer. I samhället har hästar och ridsport feminiserats så pass att det är snarare ett undantag att pojkar och män söker sig till ridskolan, och allt färre män får en naturlig koppling till hästar. Föräldrar till barn i ”börja-rida-åldern” är själva uppväxta allt sedan ridskolorna blev den stora rekryteringen av hästmänniskor. Där många mammor blir återvändare, medan pappor inte känner sig hemma. Alls. Vad får det här för konsekvenser?
Å andra sidan är trav och galoppsporter som är fortsatt starkt förknippade med män som kuskar och tränare, även om tjejerna tar en allt större plats även där. Och det stärker ansatsen i ingressen, eftersom det ofta är tävlingsmomentet och möjligheten att faktiskt tjäna pengar, som är drivkraften för de som väljer att söka sig till trav- och galoppsporten. Och många av landets unga travtränare har dessutom ”ärvt” yrket hemifrån, det vill säga – man är uppväxt i en miljö där hästarna är lika mycket ett jobb som livsstil.
Gilla Häst handlar om att lyfta hästens roll i samhället, och en utmaning är att nå pojkar och män med positiva budskap om hästar. Många män finns i ledande positioner i samhället, och även om många av dem ser hästens positiva effekter på samhället i stort, är det markant färre män än kvinnor som har insikt i hur hästar gör skillnad. Och hur de skulle kunna bidra till Agenda 2030:
Under maj månad kommer vi att försöka lyfta goda exempel där männen är i fokus, och även fånga upp inspel från er, så att kan nå fler.
Text: Jessica Ortiz Bergström
Foto: Petter Karlsson
För lite drygt fem år sedan startades Travbanegruppen på Bergsåkers travbana i Sundsvall, en arbetsplats för unga vuxna med funktionsvariation. Till en början var de två, idag är det 16 personer som ingår i gruppen. En av dem är Christoffer Niemele. ”Hästarna och det här jobbet har en väldigt, väldigt stor betydelse för mig, berättar han i det senaste avsnittet av Gilla Häst-podden.”
Det finns 33 travbanor i Sverige och på varje bana finns det massor av arbetsuppgifter, allra helst på de banor där hästar står uppstallade permanent. Något som Bergsåker travbana, med Annika Söderholm i spetsen, tog fasta på. Tillsammans med Sundsvalls kommun startades den kommunala företagsgruppen Travbanegruppen. Sedan starten 2015 har initiativet vuxit och upplägget utvecklats till vad det är idag: en lika uppskattad som självklar del av travbanan och Bergsåkers stallbacke.
Travbanegruppen sköter i första hand travskolans hästar och stall, men de rycker även in om det är någon travtränare som behöver hjälp. Det finns många varierande arbetsuppgifter på banan, vilket gör att man till stor del kan individanpassa efter intresse och förmåga. Arbetsdagarna inleds alltid med fika där handledarna Therese Forsbergoch Linda Frisell går igenom med deltagarna vad var och en ska göra under dagen.
– Först släpper vi ut hästarna, mockar, sopar stallgången och sedan är det lunch. Efter lunch slutar jag. Då är det fria aktiviteter. Och då brukar jag stanna kvar, säger Christoffer som är en av de sexton deltagarna.
Annika tog kontakt med kommunen redan 2013, men det dröjde ytterligare ett par år innan man landade i ett fungerande upplägg och kunde rekrytera rätt handledare. Handledare med koll på både pedagogik och hästar.
– Det bästa med jobbet är att få vara med hästarna och de fantastiska handledarna. Och hunden Leo. De får mig att vilja gå dit varje dag, berättar Christoffer.
När man väl kom igång med de två första deltagarna, dröjde det inte länge innan gruppen växte. De varierande arbetsuppgifterna gör att det finns en plats för alla på travet, och alla vinner på ett sådant här samarbete menar Annika.
– Vi erbjuder helt enkelt en bra arbetsplats för deltagarna. Inte minst vet vi ju att hästar och stallmiljön har en god effekt på människans mående på många sätt, men dessutom är det fram till nu två deltagare som har gått vidare från Travbanegruppen till riktiga jobb i hästnäringen, och det är självklart en samhällsvinst.
Hur gör stallmiljön skillnad för de här ungdomarna?
– Även om man är trött måste man kliva upp på morgonen, det ger dem värdefulla rutiner och det lär dem att ta ansvar. Det är också tydligt hur många som uppskattar deras insatser, att de är eftertraktade, vilket självklart också stärker självkänslan hos deltagarna.
Kan andra stall ta efter er modell?
– Det finns redan liknande upplägg på fler travbanor och ridskolor. Det som är bra med Travbanegruppen är att vi har så pass stor verksamhet att det alltid finns folk på plats vilket skapar en bra kontinuitet, säger Annika.
Hur kommer man igång?
– När man har klart för sig vad man vill göra, tar man kontakt med kommunen och presenterar idén helt enkelt. Det är viktigt att man gör det här med en ambition att göra det med hjärtat och inte utifrån ett vinstintresse.
Under alla år har Travbanegruppen jobbat med andras hästar, men i vintras fick de 16 deltagarna en present som de inte hade kunnat drömma om från ATG Drömfond. Whispering Pines. En alldeles egen häst.
– Han är en fantastisk häst, alldeles underbar. En positiv och envis häst! Det funkar jättebra för oss för han är jättesnäll också, berättar Christoffer.
WP som han kallas, har verkligen hamnat på rätt plats i livet. Otroligt snäll både att hantera och träna, vilket gjort det möjligt för flera av deltagarna i Travbanegruppen att få prova på att köra stor häst för första gången. Dessutom har han visat sig kapabel även på tävlingsbanan! Efter ett par mindre lyckade tävlingsförsök, anmäldes WP på nytt och alla tummar hölls för att han skulle komma iväg felfritt i starten. Det gjorde han. Och bättre upp. Han vann!
– Det är som en dröm, en saga som blivit sann, säger Annika och fortsätter:
– WP är en enastående läromästare med ett hjärta av guld. Precis som sina ägare och jag är så oerhört tacksam över att de fick den här bonusen – upplevelsen med att äga häst och vinna lopp. Och oavsett hur det går för WP i fortsättningen på tävlingsbanan är både han och ungdomarna vinnare, för det var högsta vinsten när deras vägar korsade.
Text och bild: Jessica Ortiz Bergström