Catharina Carlsson är socionom som brinner för att hjälpa ungdomar med självskadebeteende. I stallet har hon hittat en arena som funkar för dessa ungdomar att börja bygga upp sig själva.
Catharina Carlsson har en magister i folkhälsovetenskap och disputerade 2017 med sin avhandling ”Hästunderstött socialt arbete – ett samtalsrum med potentiella möjligheter för ungdomar med självskadebeteende och deras personal”. Hon har tidigare varit ridinstruktör, hästskötare, ungdomsledare inom traditionell hästverksamhet och har arbetat med häst inom kriminalvården.
I Catharinas studie ”Vad har hästen för betydelse och roll i mötet mellan ungdomar med självskadebeteenden och personalen på ett HVB-hem” har hon utforskat det specifika med hästunderstödda insatser. Hon har jämfört processen med andra terapiformer som har beröringspunkter med hästen, som t ex dansterapi och trädgårdsterapi för att utskilja likheter och skillnader. Studien baseras på observationer och intervjuer med 9 flickor med självskadebeteenden och 8 personal på ett HVB-hem.
Hon poängterar att hennes resultat inte ska tolkas som att det är det bästa sättet att arbeta med hästar. Beroende på vilka behov målgruppen har eller vilken kompetens personalen besitter samt vilka hästar som finns att tillgå kan det skilja sig åt. Alltifrån att vara en aktivitet med häst eller en terapeutisk insats med hjälp av hästen.
Vad är hästens bidrag?
– Hästen svarar på våra känslor och värderar oss inte. Det gör att den inre kritiken minskar. När hästen får vara en personlighet och svarar på våra känslor leder det ofta till medveten närvaro och självkännedom hos dem som möter hästen.
Hästen gör också att det blir en gemensam upplevelse som deltagarna har tyckt varit betydelsefull eftersom den är på riktigt. En fördel med hästen är att den reagerar lika i interaktionen oavsett om den möter personal eller ungdomarna med självskadebeteenden. De blir mer jämlika, och maktbalansen försvinner med stallet som samtalsrum.
Får vara sig själva i stallet
I stallet upplever ungdomarna ofta att de kan vara sig själva och att det är tillåtet att ha de känslorna som man behöver ge utryck för. Den tillåtande och kravlösa miljön gör det lättare att få en autentisk relation, och det skapar i vissa fall relationer även där man under tidigare insatser inte nått någon framgång.
Hästunderstött socialt arbete har visat att flickor med självskadebeteende kan reglera känslor och skapa och upprätthålla goda relationer till både hästen och personalen, vilket annars kan vara svårt för den här gruppen av ungdomar. De får även lättare att fokusera på här och nu.
– Om det så bara handlar om att få vara ångestfri i fem minuter så är det good enough, säger Catharina.
Det är viktigt att komma ihåg att det inte finns en metod som passar alla, och valet av insats måste anpassas till varje individ.
De ungdomar som har tidigare erfarenhet av hästar kan ha svårare att ta till sig insatser med hästar i terapeutisk verksamhet eftersom de redan har en egen bild av hur man ska interagera med hästar. Nyttan för individen måste också vägas mot hästens välfärd.
Det finns mycket forskning, men den kan behöva förmedlas på ett mindre vetenskapligt
sätt för att nå en bredare publik, något som Catharina har försökt sig på genom att skriva
om sina forskningsresultat till en lärobok med tips på övningar som kan genomföras tillsammans med häst.
Hästen som läromästare till hjärtats väg – Att utveckla empati, medkänsla, självmedkänsla och finna sin fulla potential. Vill du läsa mer kan du ladda ner Catharinas rapport här.
Text: Elin LeeApple
