Med hästens hjälp kan patienter som lider av psykisk ohälsa få uppleva kravlös närhet och förbättra sitt mående. Anne Källgren på Kyrsta Häst erbjuder hästunderstödd terapi och ser de positiva resultaten på nära håll.
Anne Källgren på Kyrsta Häst erbjuder hästunderstödd terapi för personer som lider av psykisk ohälsa. Anne är utbildad mentalskötare och har kompetens inom socialpsykiatri och rehabiliteringsvetenskap. Men hon är också utbildad ridinstruktör, ridterapeut och har lång erfarenhet av att jobba med hästunderstödda insatser. Bland annat har hon jobbat med elever som har särskilda behov och en problematisk skolfrånvaro. Metoden hon använder sig av har utgångspunkt ur compassionfokuserad terapi. Där tränar man bland annat på att få ett vänligare och varmare förhållningssätt till sig själv och andra.
En av Annes viktigast utgångspunkter när hon jobbar med hästunderstödd terapi är att man behöver vara tydlig med att koppla hästen till insatsen och uppdraget. Den som ansvarar för hästen behöver inte bara förstå patientens behov utan också lära sig vad hästen har för behov för att klara av sina uppgifter. Hästen är inte en terapeut.
– Hästens medverkan hjälper till att skapa den relation som behövs för att du ska kunna nå din klient, berättar Anne.
Med hästens hjälp kan träffarna få olika innehåll. Det kan till exempel vara rekreation – syftet är då välbefinnande och avkoppling, och fokus på det som känns bra och det man vill. Om målet är terapi då behöver fokus ligga på det som behöver förändras eller arbetas med. Här behövs då tydliga mål med träffarna. Ett annat innehåll för träffen kan vara relationellt.
– Då kan jag via hästen visa en relation som inte är skadad. Att kunna få vara nära utan baktankar. Många av klienterna har blivit utsatta för olika typer av övergrepp och har problem med fysisk närhet. Med hästens hjälp kan vi uppleva kravlös närhet.
Hästunderstödda insatser handlar inte om att överlåta en massa jobb till hästen. Det är viktigt att komma ihåg att hästen är en fullvärdig medlem av sessionen som pågår. Anne betonar vikten av att låta hästen ha anknytningspersoner för att verksamheten ska bli trygg för alla.
Hur väljer du ut vilka hästar som ska ingå i verksamheten?
– För mig handlar det inte om en särskild typ av häst utan det är snarare matchningen med deltagaren som är viktig. Jag presenterar hästarna för patienterna och berättar om deras bakgrund och om man blir nyfiken är det en bra matchning. Det är viktigt att deltagaren får vara med och välja aktivt för att det ska bli bra. Men det är klart, man väljer inte den största hästen eller en unghäst i verksamheten, tryggheten är viktig.
Finns det särskilda kriterier för hur hästarna ska vara?
– Egentligen inte, alla hästar kan bidra med någonting. Jag har ett shettissto som är 28 år gammal som är helt fantastisk. Hon är omsorgstagande och har en otrolig förmåga att lugna ner deltagarna. Man behöver inte stirra sig blind på att det inte går att rida. Det är i mötet med hästen det sker under.
Vad är det som avgör om du ska köpa in en häst eller ej?
– Det måste finnas en relationell roll. Jag och hästen måste klicka för att jag ska kunna läsa av de underströmmarna av känslor och information man får från dem. Det viktigaste är att jag får veta hästens historia så att det slår an en sträng i mig.
Är det bara dina egna hästar som ingår i verksamheten eller hyr du in hästar?
– Jag har bara mina egna hästar efter som vi bygger relationer långsiktigt. Jag skulle inte få samma resultat om jag inte känner hästen väl.
Hur många hästar har du i verksamheten och hur ser miljön runtomkring ut?
– Just nu har jag sex hästar som har mycket utevistelse när de inte jobbar. Mina hästar jobbar max två timmar åt gången under ett arbetspass.
Har du personal eller sköter du allt själv?
– Jag jobbar helt själv på min gård och jobbar med terapin på halvtid. Men sedan finns det ett team kring varje klient från behandlingshemmet.
