När Malin Morén fick besked om att hon hade bröstcancer fanns bara ett fokus förutom att bli frisk – det var att fortsätta rida. Nu vill hon inspirera andra som går igenom samma sak och hennes budskap är tydligt, sluta inte med det du älskar bara för att du är sjuk!
För ett par år sedan gick flyttlasset för svenska Malin Morén och hennes man till en betydligt varmare tillvaro i Uruguay. I sitt jobb som ledarskapsutvecklare inom stora organisationer hade hon pendlat dit under flera år och nu var tiden mogen för att testa på ett nytt äventyr. Båda barnen var utflugna ur hemmet för att studera på universitet och Malin kände att det var ”nu eller aldrig”.
– Vi hade hittat vårt paradis på jorden. Livskvalitén är fantastisk här, säger Malin.
De köpte en gård på landet utanför Montevideo och började odla vin och Malin som ridit hela sitt liv införskaffade ett par hästar. En av dem var lusitanon Hamilcar som hon importerade från Brasilien. Föga visste hon då att Hamilcar skulle bli en väldigt speciell pusselbit under en prövotid i livet.
Malin på Hamilcar. Foto: Privat
Beskedet – bröstcancer
I juli 2019 kände Malin en knöl i sitt vänstra bröst. Hon fick tid hos en läkare och inom ett par dagar fick hon diagnosen som hon hade befarat – bröstcancer. ”Nu kommer jag att dö!” var den första tanken som dök upp i Malins huvud.
Men läkarna var väldigt fokuserade på att hon skulle ta sig igenom sjukdomen. Och på frågan om hon kunde fortsätta rida svarade läkaren ”Självklart, lev ditt liv som vanligt!”
Flera färska studier visar att man mår bättre om man håller igång med träningen, framförallt under en cellgiftsbehandling. Ju mer man klarar av att träna desto mindre biverkningar kan det bli. Men visst är det så att alla har olika förutsättningar. För Malin var det viktigt att fortsätta med hästarna, hon säger att hon hade mått sämre om hon hade vilat.
– Hästarna har haft jättestor del i mitt tillfrisknande. Hade jag inte haft dem hade jag legat hemma och haft massa jobbiga tankar. Med hästarna får jag vara mig själv och i stallet är man bara en i gänget och inte så mycket den med cancer. Och det är så skönt, säger Malin.
Tillbaka efter operationen
Tumören opererades bort en månad efter diagnosen och två veckor efter operationen var Malin tillbaka i sadeln. Allt gick bra, även om hon fick vara försiktig till en början. Efter ytterligare några veckor vågade hon även ta sig ut på tävlingsbanan igen med Hamilcar. Tillsammans gjorde de en start i Medelsvår dressyr – och vann. Men för Malin handlade det inte om att vinna själva tävlingen utan mer om att vinna mot sig själv.
– Jag ville bevisa för mig själv att jag klarade mer än jag trodde var möjligt, säger Malin.
För Malin blev det väldigt viktigt att fokusera på ridningen och nu vill hon motivera andra som går igenom samma tuffa resa som henne själv. Efter operationen följde en jobbig period med både strålning och cellgiftsbehandling i förebyggande syfte. Men Malin hade hela tiden siktet inställt på att allt skulle bli bra efter behandlingen.
– Jag hade lite ont i kroppen, men jag kände mig egentligen aldrig sjuk, utan mer att det här bara är något jobbigt jag måste ta mig igenom. Tredje dagen in i cellgiftsbehandlingen mådde jag som sämst, men det var aldrig värre än att jag inte kunde rida.
Malin och Hamilton på dressyrtävling kort efter att hon opererat bort sin tumör i bröstet. Foto: Privat
Tävlingsmålet
Mitt under pågående cellgiftsbehandling anmälde hon sig till nationella mästerskapen i dressyr med Hamilcar, något som varit ett mål alltsedan hon kom till Uruguay.
– Jag rådfrågande min läkare igen om det var klokt att ställa upp och gissa vad han sa? ” Lev ditt liv som vanligt”
Malin tillsammans med maken Trevor efter segern i de nationella mästerskapen.
Så i november i fjol bar det iväg till Montevideo för tävling. Och trots att Malin drabbats av ”cellgiftshjärna” som hon kallar det, och glömde bort vägen, vann de tävlingen och blev nationella mästare i sin klass.
Nu är det två veckor sedan Malin avslutade sin behandling och målet för i år är att fortsätta tävla, även om det just nu på grund av coronaviruset sker online.
Förutom att hästarna haft en stor del i att hon har tvingats strukturera upp vardagen har också maken Trevor och hundarna funnits där som ett stort stöd. Hon finner också en stor drivkraft i att hjälpa andra som går igenom samma sak som hon. Och på frågan hur hennes liv har förändrats sedan sjukdomsbeskedet svarar hon blixtsnabbt:
– Jag lever mer här och nu än vad jag gjorde tidigare. Jag tar inget för givet.
Läs Malins hela berättelse om kampen mot bröstcancer på hennes blogg: www.malinmoren.com
Text: Ebba Zettergren
