I somras uppmanade vi våra följare att tipsa om goda ambassadörer som gör insatser för barn och ungdomar tillsammans med hästar. Många röster föll på Jeanette Kobilsek som driver gården Stallyckan i Mark. Hit kommer barn, unga och vuxna med funktionsvariationer för att få uppleva häst på ett lustfyllt men också målinriktat sätt.
Eniga röster beskriver Jeanette Kobilsek som en riktig eldsjäl. I tio år har bedrivit verksamheten Stallyckan och varje dag kommer elever med olika funktionsvariationer hit för att träna på fysiska förmågor såväl som sociala. Målen kan vara att stärka självkänslan eller öka initiativförmågan.
Du har blivit framröstad som en god Gilla Häst-ambassadör, vad kul!
– Ja det känns jätteroligt, tack!
Nytillskottet Boom har kommit till Stallyckan via stiftelsen Life After Racing och trivs som fisken i vattnet!
Hur kommer eleverna till er?
– Det är lite olika vägar men många som kommer till oss har haft en lång frånvaro från skolan eller utmaningar på andra sätt. Det är viktigt för oss att möta varje individ och se vilka behov som finns och därefter bedöma vilka som kan bli hjälpta. Vi vill ju såklart hjälpa fler, men samtidigt är det viktigt att behålla den familjära känslan här på gården, så det är en balansgång.
Vad har ni för djur på gården?
– Utöver många andra djur har vi har fem hästar i dagsläget. I våras kom vårt nytillskott, Boom, en ung travare via stiftelsen Life After Racing. Jag hade aldrig tänkt tanken att ta en travare men det har funkat jättebra! Han ska förstås utbildas för att fungera i verksamheten men i dagsläget är han den häst som blir mest borstad och bortskämd med godis av alla!
Hur gör hästarna skillnad för dina elever?
– De skapar ett speciellt band till de som kommer hit. Hästen kan man alltid prata med och få tröst, vad man än behöver, de dömer dig inte. De skapar också unika samtalstillfällen och gör det lättare för vissa barn med funktionsvariationer att förstå känslor och reaktioner. När man står bredvid en häst och pratar går vi genom hästens känslor som de här barnen lättare kan ta till sig. Hur hästarna reagerar på våra beteenden kan man översätta till mänskliga relationer. Vi måste lyssna på varandra för att annars blir det konsekvenser.
Sann glädje på Stallyckan.
Hur gör hästarna skillnad för dig?
– Hästarna har alltid varit mitt fritidsintresse. Men för åtta år sedan blev jag väldigt sjuk i en autoimmun sjukdom. Hästarna har hjälpt mig att komma i gång igen. De ger mig en anledning att kliva upp varje dag annars hade jag nog bara suttit i soffan. Men det är också fantastiskt att se hur positivt hästarna påverkar de barn ungdomar som kommer hit till gården och hur bra de mår av det. Stallet är ett ställe där de kan få vara sig själva fullt ut.
Vad är de största utmaningarna med att bedriva den här typen av verksamhet?
– Det är såklart inte alltid en dans på rosor. Det är höga krav från tillsynsmyndigheter, vilket är bra, men det blir väldigt mycket administrativt jobb att få till tillstånd och sådant. Den enskilde företagaren måste göra allt. Alla som bedriver utbildningsverksamhet inom dessa områden måste vara ärliga och tydliga med de svårigheter som kan uppstå. Det är också en utmaning att få till långsiktiga avtal med kommuner och regioner vilket också gör att det blir svårt att anställa personal. Det krävs mer pengar helt enkelt för att få till långsiktiga samarbeten.
Text: Ebba Zettergren Foto: Privata
