När 15-åriga Liv kom ut som lesbisk startade en våg av hat och hot mot familjen. Tröst och styrka, och ork att kämpa vidare, hittade Liv hos hästen Ikaros. Liv berättar nu sin historia för Gilla Häst. En historia om hur man vänder mörker till ljus, hat till hopp – och om hur hästar gör skillnad när livet är som allra svårast.
Liv Wallenberg går i nian på en skola i Skurup och beskriver sig själv som en typisk hästtjej. Hon har alltid varit en djurmänniska och det har funnits ponnys runt omkring henne sedan hon var liten som hon har ridit på. 2016 började hon rida mer regelbundet på ridskola.
– Jag har alltid tyckt att hästar är det coolaste som finns!
För ett och ett halvt år sedan, när Liv gick i 8:an kom hon ut som lesbisk, och något som borde vara en helt normal situation förvandlades till en mardröm för Liv och hennes familj.
Vad var det som hände?
– Det blev en helt annan situation på skolan, med mobbning och trakasserier. Jag blev mordhotad, andra elever ringde på nätterna och hotade mig och min familj. De kom även förbi vårt hus och förstörde saker i trädgården, kastade smällare mot fönstren och skadade till och med vår hund.
Hur reagerade du på trakasserierna?
– Från början vågade jag inte säga emot, men sedan eskalerade mobbningen och jag var rädd varje dag när jag gick till skolan. Till slut berättade jag för mina föräldrar vad som pågick. De kontaktade då skolan och det blev en ordentlig diskussion med dem som trakasserade mig.
Varför tror du att blev sådana reaktioner?
– Det jag hörde från lärarna var att det både var ett stort grupptryck, man vill vara en del av det coola gänget och då ska man bete sig så här. Men det kommer också från vissa föräldrars människosyn, en homofobi som tyvärr följer med.
Hur mådde du under den här tiden?
– Jag stängde in mig på mitt rum och vägrade gå till skolan. Jag blev deprimerad och utvecklade ett självskadebeteende och min mamma gick också in i väggen. Ibland bara satt vi i soffan och grät och höll om varandra, rädda för vad mobbarna skulle hitta på, komma förbi huset eller hota oss på annat sätt.
Foto: Jenny Leyman.
Vad fick er att orka ta igenom detta?
– Vi hade varandra och kämpade igenom det tillsammans. Jag tänkte också att den här skiten ska inte få vinna, att jag har lika stor rätt att vara här som dem. Mobbarna ska inte få bestämma över mig och mitt liv.
På väggen ovanför sängen i Livs rum sitter en bild på Liv och hennes häst Ikaros.
Berätta vad Ikaros har han betytt för dig?
– Han har varit min axel som jag har kunnat gråta mot. När stormen var som värst var han min räddare i nöden. Hade jag haft en skitdag och åkte ut till stallet så blev jag stark av att bara ha honom där.
Vad är det hos hästarna tror du som gör att man kan känna tröst och stöd?
– De är lugna varelser och bara värmen från dem och doften från pälsen gör att man mår bra. Ikaros är mitt antidepp-piller, han ger mig så mycket glädje.
