Nu öppnas biosalongerna för en ny film om hästar – på ett gammaldags vis. Dokumentären ”Nille på Ringsö” har premiär på fredag. En film som ger en insyn i, och en påminnelse om, ett annat sätt att leva.
Nils Kjellberg, 58. I början av 90-talet juridikstudent i Stockholm, men som då, för dryga 30 år sedan, plötsligt hoppade av både sina studier och det moderna nutidssamhället – och valde att bosätta sig på Ringsö, en stillsam eller näst intill öde plats, alldeles avsides, i den sörmländska skärgården.
Där har han levt sedan dess. Delar av året tillsammans med sin mor. På ett ytterst enkelt och gammalmodigt sätt. I en variant av självhushåll. Som om klockan vore vriden 40, 50, 60, ja, i vissa avseenden kanske till och med 100 år tillbaka i tiden. Med hästar, islandshästar, som sin huvudsakliga försörjning. Turister som söker sig dit, får hyra hästarna och uppleva turridning i en anda och en miljö som inte längre finns kvar på så många ställen i Sverige.
Det här framställs i filmen i ett lågt och behagligt berättartempo, på så vis i full samklang med budskapet – med ett vackert och närmast poetiskt bildspråk.
Nille på Ringsö är en relativt kort film, en timme och 15 minuter. Fredag 10 november har den alltså premiär för biopubliken – i Nyköping, i Eskilstuna och på prestigefyllda storbiografen Victoria, på Götgatan i Stockholm. Därefter är den även inbokad i Västervik, Norrtälje och Härnösand.
– Sedan är det upp till publiken, hur många som går och ser filmen om den får ytterligare spridning, konstaterar Ulf Bertilsson som har producerat filmen ihop med Thomas Blomqvist.
