Ryttaren, entreprenören, föreläsaren och coachen Johanna Lassnack var bara 22 år gammal när hon grundade Ryttarinspiration. Affärsidén var att coacha unga ryttare och ge dem verktyg för att kunna hantera motgångar och att hitta fokus när de behöver det som mest. Idag är Johanna en av ridsportens mest uppskattade föreläsare som inspirerat och hållit föredrag för tusentals idrottare runt om i hela Sverige.
Endast 30 år gammal är Johanna Lassnack redan en etablerad entreprenör och en flitigt anlitad föreläsare och mental coach. Hennes inriktning är barn och unga ryttare mellan 12–30 år, men även andra idrottare. Ryttarinspiration är en av hennes plattformar på Instagram med 60 000 följare, men hon driver också en Youtube-kanal med över 20 000 prenumeranter där hon delar med sig av sitt liv men också bjuder på en hel del tips.
Vem är Johanna Lassnack för dem som inte vet?
– Jag är hästälskare i första hand och hoppryttare men också väldigt intresserad av personlig utveckling.
Vad var det som fick in dig på coachningbanan?
– Jag hade dålig självkänsla när jag var liten, hade dåliga betyg i skolan och svårt att lära mig jämfört mig med andra. Jag blev också väldigt nervös inför prestationer. När jag började gymnasiet fick jag en mentor och förstod att man kunde jobba med sig själv och ändrade min inställning. Jag började läsa på om den mentala biten och tog hjälp av verktygen för att hantera motgångar och misslyckande. Efter att ha jobbat med mig själv ville jag försöka få in det i ridsporten, framför allt för de unga ryttarna och det var då jag startade Ryttarinspiration 2013.
Vad är det de unga ryttarna behöver mest coaching kring?
– Ofta jämför man sig mycket med andra, både resultatmässigt och hästmässigt. Man vill vara som alla andra och kanske känner att man inte är bra nog eller har dålig självkänsla. Om man bara sneglar på andra blir det svårt att fokusera, så det jobbar vi mycket med. Genom att bli medveten om sina styrkor och svagheter kan man börja förändra sig och bli bättre.
Hur ser upplägget för en ung person som behöver coachning?
– Det finns en grundstruktur men jag anpassar det alltid individuellt. Om det är föräldrarna som tar kontakt är jag väldigt noga med att ta reda på att det är barnet som verkligen vill det här från början. Det måste komma inifrån annars fungerar det inte långsiktigt. Efter första mötet gör vi en uppstart, utgår från var vi är i nuläget och gör en plan för vart vi ska komma. Första mötet är omfattande och utmanande. Tanken är att klienten ska få verktyg att kunna coacha sig själv i framtiden och det tar lite olika lång tid.
Vad är det ryttare kämpar med jämfört med andra idrottare?
– Det är att kunna kontrollera sina känslor. I andra sporter kanske man kan använda sina känslor som förstärkande i prestationen. Skillnaden för ryttare är att vi har en häst under oss som påverkas extremt mycket av det som händer i vår kropp. När tankarna består av frustration, irritation eller för lite tålamod så går det ut över hästarna. Eftersom det speglar vårt kroppsspråk kan det skapa stress hos hästen som kanske i sin tur stänger av och så blir man mer irriterad. Hästarna blir trygga av att vi alltid är desamma och ger tydliga instruktioner.
Vilken roll tror du hästarna spelar för ungas psykiska hälsa?
– Hästar kan bidra till ungas välmående både som motionsform men också genom att känna samhörighet med ett djur. Att lägga en hand på en varm päls aktiverar också signalsubstanser i vår kropp som vi mår bra av. Att få ta ansvar för ett djur gör också att vi känner oss behövda och kapabla att lösa saker. Hästarna dömer inte heller.
Hur har hästar gjort skillnad för dig?
– Jag har hållit på med hästar sen jag var 6 år gammal jag hade dålig självkänsla och hästarna hjälpte mig mycket. Den ordlösa kommunikationen tycker jag mycket om. Jag gillar att prata men jag föredrar hellre att lyssna. Med hästar är det mindre snack och mer handling!
Johanna har nyligen tagit sig igenom ett posttraumatiskt stressyndrom efter att hon hittat sin pappa som avslutade sitt eget liv. Det var för ett år sedan och det värsta hon någonsin varit med om. Hon har successivt kommit tillbaka och hästarna har hjälpt henne på vägen.
– Att bara vara i stallet eller sitta i boxen betydde jättemycket för att kunna komma tillbaka i vardagen.
En annan viktig lärdom har varit att inte planera för mycket eftersom hon blivit väldigt lättstressad. Och att faktisk våga be om hjälp.
– Alla tappar vi fokus ibland men vi behöver verktyg för att hitta tillbaka. Våga be om hjälp, du måste inte fixa allt själv!
Johannas bästa tips!
- Var icke-dömande mot dig själv. Det är okej att ha dåliga dagar och känna att man inte räcker till. Döm inte heller andra människor och gå inte och irritera dig över andras beteende, försök förstå istället varför den människan beter sig på ett visst sätt, det finns alltid en djupare förklaring. Alla går och bär på något jobbigt.
- Misslyckanden och motstånd kommer att ske i livet och det ska ske för att man ska kunna dra lärdom av det. Man kan inte undvika att falla ner i gropar, då utvecklar man aldrig sig själv.
- Det är viktigt att ha tålamod, massor av tålamod. Det ger resultat på lång sikt. Saker som går snabbt får ofta bakslag. Att bygga grunden är a och o precis som kontinuitet det kommer att ge resultat.
Lyssna på hela intervjun med Johanna Lassnack i Gilla Häst-podden här:
Du har tidigare sagt att ”Hästarna öppnar mina sinnen och gör mig till en bättre människa och starkare kvinna” vad menade du med det?
Catharina Carlsson har även jobbat med patientgrupper inom Kriminalvården. Bland annat ingick hon i ett projekt där hon tillsammans med intagna skulle bygga ett stall. Det blev en jämlik plattform där de delade kunskap med varandra vilket öppnade upp för samtal och terapi.
