I Sverige har vi över 450 ridskolor – i genomsnitt 1,5 per kommun, vilket gör oss unika i världen. Ridsporten är dessutom vår tredje största ungdomsidrott. Över en halv miljon svenska ägnar sig åt hästar på sin fritid. Men får ridskolan den uppmärksamhet den förtjänar? Och vilken betydelse har denna fritidsgård/läroplats/frisvårdscenter/ledarskapsskola och idrottshall för samhället? Och hur skulle den kunna utvecklas till en ÄNNU tydligare resurs och verkligen bli ”en plats för alla”.
Om detta har vi pratat med Åsa Torninger och Agneta Dahllöf, som båda jobbar på Upplands-Bro Ryttarförening och har lång erfarenhet från ridskolans värld. De har kallats både tjatiga extramorsor och trygga vuxna – och som vet mer om våra barn och unga än de flesta av oss.
Berätta om er ridskola i Upplands-Bro, vad är ni mest stolta över?
– Det är att vi har skapat ett prestigelöst ställe och en plats för alla. Men vi inser att det finns mer att jobba på! Vi vill vara en ridskola för alla, men det är en stor utmaning dock att få hit elever från alla samhällsklasser och bakgrund eftersom ridsporten är ganska dyr. Vi vill ju spegla samhället i stort och det är en svårighet i sig men vi jobbar på det aktivt varje dag, berättar Åsa Torninger.
Varför är det svårt att få ”alla” till stallet?
– En stor del av det är just att det är dyrt med både hästar och personal, omkostnaderna för stall och hästar är mycket högre än för de flesta andra sporter. Vi har en fantastisk kommun som lägger mycket resurser på ridskolan men det är fortfarande dyrt. Vi gör vad vi kan för att underlätta för eleverna, till exempel genom att låna ut utrustning. Fler bra initiativ är prova-på ridning och integrationsprojekt. Men det långsiktiga i att få barn och ungdomar att fortsätta rida är ett större jobb, säger Åsa.
Agneta, du har varit i ridskolan i över 30 år, hur tycker du att den har förändrats över tid?
– Det var på ett annat sätt förut, med arvet från det militära till att gå mer till ett företagstänk. Man måste verkligen ta hand om sina elever och sin personal. Sen är det mycket regler som har tillkommit, och säkerhetsaspekter som man måste förhålla sig till nu på ett annat sätt än förut. Och tyvärr har det gått från att vara en plats där barn och unga har hängt på mycket till att det inte är så, säger Agneta Dahllöf.
Vad tror du att det beror på?
– Det är ju en samhällsutveckling i stort, men vi funder mycket på hur det kommer att bli när Coronan har släppt sitt grepp. Kommer folk vara trötta på att sitta hemma och kolla på Youtube-klipp då? Vi kan hoppas! Jag tror att man längtar efter att hänga mer med varandra. I alla fall kan man börja ana att trenden håller på att vända nu, säger Agneta.
Hur har du utvecklats som ridlärare under dina 30 år?
– Jag har gått mer från att vara en hästnörd till att mer vara intresserad av människor. Men fortfarande i det att hästen är fantastisk i kombination med människa. Jag har också provat lite olika roller, bland annat ridskolechef, det tror jag också är bra annars hade jag nog tröttnat, säger Agneta.
Vad är det med stallmiljön som är bra för människor?
– Det är få och tydliga regler om man jämför med till exempel skolan, det är lätt att förstå även för barn som har olika svårigheter. Och för barn som har det svårt hemma kanske hästen är den enda vännen, så det betyder särskilt mycket för dem. Det finns också en samhörighet i stallet och man gör saker tillsammans vilket skapar möjlighet till nya möten, säger Åsa.
Vad tycker ni framtidens ridskola ska ha för roll?
– En drömridskola ska spegla samhället, där allt från dagisbarn till tävlingsryttare ska kunna få plats under samma tak. Även hästar som friskvård, terapi eller rehabilitering borde kunna rymmas, säger Åsa.
Hur ska vi nå dit?
– Det är ett gediget jobb. Det gäller att ha bra kontakt med kommun men också ett bra styrelsearbete och en harmoni i personalgruppen. Det är också viktigt att man genomsyrar hela föreningen med de värderingar man vill ha, säger Åsa.
2020 blev du Agneta utsedd till årets Upplands Broare med motvieringen ” Med värme, uthållighet och ett stort engagemang har Agnets Dahllöf genom att vara en trygg vuxen hjälpt unga människor att hantera tillvaron när den är som mest utmanande. Agneta har genom åren stöttat och uppmuntrat många av kommunens barn och hjälpt dem att finna nya vägar i livet. Fina ord hur känns det?
– Oj, det känns som man har hamnat på en piedestal här och så är det verkligen inte. Många kan till och med bli lite rädda för mig i början eftersom jag kan upplevas som lite stram och tjatig. Men vissa upptäcker sen att jag är genuint intresserad av varje elev och bryr mig mer än bara om ridningen, säger Agneta.
Lyssna på hela intervjun på Gilla Häst-podden.
