Kan vi mäta hästarnas effekt på människans välmående? Och hur i så fall? Och vad finns det för forskning inom området? Gilla Häst har träffat Henrika Jormfeldt, professor på högskolan i Halmstad, som forskat på hästunderstödda insatser.
Att hästar gör skillnad och kan påverka oss människor på mängder av positiva sätt – både fysiskt och psykiskt, det vet vi sedan tidigare. Men hur kan effekterna mätas? Eller kan de ens mätas? Och vad finns det för forskning och beprövad erfarenhet att luta sig mot? Det är ofta här åsikter går isär och diskussionerna stannar av med viktiga beslutsfattare.
Henrika Jormfeldt är professor på högskolan i Halmstad, leg specialistsjuksköterska med inriktning psykiatri och psykisk hälsa och ledamot i HETI executive committee The Federation of Horses in education and Therapy International.
Berätta mer om dig, vem är Henrika Jormfelt?
– Jag kallas för ”Heffa” i alla sammanhang, efter Heffaklumpen, och är en enkel lantistjej från början. Jag fick min första häst när jag var sju år, en shettis som hette Pelle, men i skolan blev jag retad för att jag luktade häst men jag kämpade mig igenom skoltiden trots det. Jag började mitt arbetsliv som vårdbiträde inom omsorgen, sedan som mentalskötare och specialistsköterska inom psykiatrin innan jag började forska på halvtid. 2007 disputerade jag vid Lund och idag är jag professor på högskolan i Halmstad.
Vad är det du har forskat på?
– Jag är ju fortfarande i början i min forskning, det är en lång startsträcka, men jag har ägnat mycket tid åt att forska på kopplingen mellan hästar och hur de kan hjälpa vid psykisk ohälsa, i synnerhet schizofreni. Det vi har sett i de studierna på gruppnivå är att hästarna erbjuder ett annat fokus. Intresset för att ta hand om hästen överskuggar sjukdomstänket och diagnosen.
Hur har din forskning sett ut?
– De flesta studier är kvalitativa och syftar till att undersöka upplevelsen för patienten. Det efterfrågas mycket forskning kring de här frågorna för att få gehör hos beslutsfattare att våga satsa på hästunderstödd terapi. Tyvärr är det så få som får möjlighet till den här typen av terapi och då är det också svårt att göra några större studier på resultatet. Men att det inte finns den typen av evidens betyder inte att det inte hjälper. Många studier visar ändå på att det hjälper, både på gruppnivå och individnivå.
Hur tycker du att hästen ska kunna få större betydelse i vården?
– Genom större kunskap hos beslutsfattare. Men det är också mycket arbete med hästar och det kostar mycket pengar, därför blir tröskeln ibland för hög för att våga satsa på. Men ett psykiskt lidande är också en stor kostnad för samhället så det gäller att väga in nyttan med kostnaden på lång sikt.
Vad är det med hästen som är så välgörande?
– Vi gjorde en studie på en grupp personer som visade att de blev väldigt motiverade av hästen. Hästen fungerar jättebra som motivator för den här gruppen av människor som varit väldigt stillasittande hemma på grund av psykisk ohälsa. En promenad i sig kanske inte är så motiverande för dem, men när det är en promenad tillsammans med en häst får den en helt annan mening och ett syfte.
Henrika menar också att hästarna fungerar väldigt bra som antistressmedicin i vårt moderna samhälle där allt ska gå fort och effektivt och är väldigt prestationsinriktat.
– Hästarna är ju långsamma till sin natur och är väldigt mycket här och nu. Deras sätt att uttrycka sig är försiktigt. När man möter en häst för första gånger sker mötet i det tysta och är man inte uppmärksam så uppfattar man det inte alls. Det sättet att vara alldeles i nuet är vi inte så duktiga på längre. Det gäller att stanna upp och känna efter men det är inte alltid så lätt som det låter.
Läs mer om Henrika på http://braddaredshast.dinstudio.se
Lyssna på hela intervjun med Henrika Jormfeldt på Gilla Hästpodden här: https://open.spotify.com/episode/3AU0Cgpj631n4oBcuoVhxS
