RÄTTVIKS TRAVSKOLA är en av 33 travskolor i vårt avlånga land. Här pågår ett ständigt arbete för att stallet ska vara mer tillgängligt. Nu senast genom nytänkande samarbeten med skolor.
När Karolina Jakobsson, ansvarig för travskolan i Rättvik, blev sjukskriven efter en knäoperation tog hon chansen att läsa en kurs via yrkeshögskolan på temat ”NPF hos barn och unga”. Ju längre in i kursen hon kom, desto tydligare blev det vilken bra miljö stallet och travskolan är, och vilka möjligheter som finns för att möta den här målgruppen.
– Vi har tydlighet, struktur och rutiner. Vi lär oss att det lönar sig att vara lugn och jobba med vårt kroppsspråk. Inte olikt det man kallar låg affektivt bemötande, som vi fick lära oss under kursen. Det är ju precis så man hanterar hästar, säger Karolina.
TILLBAKA PÅ ARBETET IGEN började Karolina fundera kring hur travskolan med ganska små anpassningar skulle kunna utveckla både stallmiljön och lektionerna för att passa fler målgrupper. Det kunde handla om enkla saker som att sätta upp tydliga tavlor med bildstöd och färgkoda hästarnas utrustning.
UNDER SAMMA ÅRbyggde Karolina även på med en utbildning hos Lära med Hästar, vilket gav henne fler verktyg för att utveckla lektionerna på nya sätt.
– Att bygga på med kompetens och få lite ny inspiration har gjort att vi har vågat testa nytt både för befintliga elevgrupper och helt nya! Behovet av hälsofrämjande insatser och alternativa lärmiljöer är stort, det vet vi. På travskolan har vi har alla förutsättningar att möta det, och vi är på god väg, säger Karolina
FLER LÄR MED HÄSTAR. Den här veckan genomförs en grundläggande kurs i Lära med hästar på just Travskolan Rättvik för tio travskoleledare från hela landet. Satsningen är ett initiativ från Svensk Travsport.
– Vi på Lära med Hästar är så himla glada över förtroendet, men också över möjligheten att få lära oss mer om den här världen. Om travet. Och travskolorna, och vilken fantastisk resurs detta är, säger Lisa Thorngren som lotsar ledarna genom metoden. Från och med fredag kommer ett helt gäng travskolor nu också kunna erbjuda Lära med Hästar, som ännu ett verktyg i verktygslådan för att främja hälsa och lärande. Visst är det bra?
I drygt tjugo år har Volt Ryttarförening erbjudit meningsfull och anpassad fritidsaktivitet för ryttare som har särskilda behov. Här får deltagarna komma nära hästarna i en lugn stallmiljö, med små ridgrupper och anpassade hjälpmedel.
TILL VOLT VÄLKOMNAS MÄNNISKOR med olika typer av funktionsnedsättning. På dagtid är det tre anställda som tillsammans med ideella ledare tar emot grupper från såväl olika skolor i Jönköpings kommun som ryttare med ridning som fritidsaktivitet. På kvällstid finns ideella ledare på plats för att ta emot fler deltagare. Så gott som alla ideella ledare jobbar till vardags med människor på olika sätt inom skola, vård och omsorg. Här finns arbetsterapeuter, lärare, logopeder, sjuksköterskor, undersköterskor och barnskötare. Och det var den ideella kraften som en gång startade verksamheten.
VOLT GRUNDADES AV ETT GÄNG arbetskamrater som jobbade inom daglig verksamhet och som åkte på ridning till de vanliga ridskolorna. Man såg att hästar var väldigt välgörande för målgruppen, men kände samtidigt att det skulle vara bra att även kunna erbjuda en lite lugnare miljö. Ett vågat initiativ som tjugo år senare är minst lika uppskattat.
– Så här efteråt tänker man att vi nog inte var riktigt kloka, för ekonomiskt är det inte så klokt, men rent medmänskligt är det väldigt klokt, konstaterar en av grundarna, Annika Sterner Andreassen, som fortfarande är engagerad i föreningen. Det tackar vi för.
Hästar har en rad positiva effekter på oss människor. I takt med en ökande digital utveckling i samhället hjälper hästarna oss att vara i nuet.
Bara genom att rida en halvtimme i skritt genereras cirka 3 000 impulser som stimulerar ryttarens muskler och nervsystem. Att rida kan kan hjälpa patienter med hjärnskador, funktionsvariationer eller människor som på andra sätt är i behov av rehabilitering. Många rid- och travskolor i hela landet erbjuder pararidning och möjlighet att vara i stallet i terapeutiskt syfte.
Hästen används även för att hjälpa elever med hög skolfrånvaro tillbaka till skolan eller för att stötta personer i utsatthet. Stallmiljön, med sina lugna och förutsägbara rutiner, blir en trygg plats där individer kan utvecklas i sin egen takt. Genom hästunderstött lärande kan barn och unga utveckla kommunikation, självförtroende och sociala färdigheter.
Att satsa på hästar är helt enkelt att satsa på en hållbar framtid – för både individen och samhället i stort.
Tidningen Välgörande hästkrafter
I tidningen Välgörande hästkrafter lyfter vi exempel på hur hästen och stallmiljön kan vara en resurs, motivation och möjliggörare för hälsa och välmående. Ta del av ett gäng exempel på hur hästar kan involveras i hälsofrämjande insatser.
Här har vi samlat några av de avsnitt av Gilla Häst-podden som lämpar sig för dig som vill förkovra dig i hästen som hälsofrämjande resurs. Podden leds av Lisa Thorngren och Malin Andersson, som även är de som har sammanställt listan.
I vår folder lyfter vi 31 anledningar att Gilla Häst. Här är åtta av dem 😉 – och här hittar du hela foldern!
1. Bättre balans och koordination. Ett skrittpass på 30 minuter ger cirka 3 000 impulser som ryttarens muskler ska parera. 2. Ökad styrka. Att sitta på en häst som rör sig kräver, förutom balans och koordination, aktivering av flera muskelgrupper. För att inte tala om stalljobbet som också kräver sitt. 3. Sänker stressnivåerna. När du umgås med hästar måste du vara helt fokuserad på att vara här och nu. En positiv bieffekt av detta är att du kopplar bort stress och oro på ett naturligt sätt. 4. Bidrar till lyckokänslor. När du umgås med djur frigörs lyckohormonet oxytocin som bland annat har starka stressdämpande effekter. Det är vad vi brukar kalla välgörande hästkrafter. 5. Lär dig bygga starka relationer. Det är en alldeles speciell känsla att få kontakt med ett djur som du inte kan kommunicera verbalt med. Med ömsesidig tillit och respekt kan starka band utvecklas. 6. Tålamod och ansvar. Hästar behöver tas om hand 365 dagar om året, och att lära sig göra det bra tar tid. I en alltmer uppkopplad värld erbjuder stallet och hästarna dig en fantastisk härvaro som gör gott för både kropp och själ. För ung som äldre. 7. Ökat välmående. Det finns forskning som visar på att umgänget med hästar ger oss människor en högre grad av känslomässigt välmående, och även minskar risken för depression. 8. Ridterapi. För patienter som rehabiliteras efter en hjärnskada, har hästunderstödd ridterapi visat sig vara väldigt effektiv.
Kan vi mäta hästarnas effekt på människans välmående? Och hur i så fall? Och vad finns det för forskning inom området? Gilla Häst har träffat Henrika Jormfeldt, professor på högskolan i Halmstad, som forskat på hästunderstödda insatser.
Att hästar gör skillnad och kan påverka oss människor på mängder av positiva sätt – både fysiskt och psykiskt, det vet vi sedan tidigare. Men hur kan effekterna mätas? Eller kan de ens mätas? Och vad finns det för forskning och beprövad erfarenhet att luta sig mot? Det är ofta här åsikter går isär och diskussionerna stannar av med viktiga beslutsfattare.
– Jag kallas för ”Heffa” i alla sammanhang, efter Heffaklumpen, och är en enkel lantistjej från början. Jag fick min första häst när jag var sju år, en shettis som hette Pelle, men i skolan blev jag retad för att jag luktade häst men jag kämpade mig igenom skoltiden trots det. Jag började mitt arbetsliv som vårdbiträde inom omsorgen, sedan som mentalskötare och specialistsköterska inom psykiatrin innan jag började forska på halvtid. 2007 disputerade jag vid Lund och idag är jag professor på högskolan i Halmstad.
Vad är det du har forskat på?
– Jag är ju fortfarande i början i min forskning, det är en lång startsträcka, men jag har ägnat mycket tid åt att forska på kopplingen mellan hästar och hur de kan hjälpa vid psykisk ohälsa, i synnerhet schizofreni. Det vi har sett i de studierna på gruppnivå är att hästarna erbjuder ett annat fokus. Intresset för att ta hand om hästen överskuggar sjukdomstänket och diagnosen.
Hur har din forskning sett ut?
– De flesta studier är kvalitativa och syftar till att undersöka upplevelsen för patienten. Det efterfrågas mycket forskning kring de här frågorna för att få gehör hos beslutsfattare att våga satsa på hästunderstödd terapi. Tyvärr är det så få som får möjlighet till den här typen av terapi och då är det också svårt att göra några större studier på resultatet. Men att det inte finns den typen av evidens betyder inte att det inte hjälper. Många studier visar ändå på att det hjälper, både på gruppnivå och individnivå.
Hur tycker du att hästen ska kunna få större betydelse i vården?
– Genom större kunskap hos beslutsfattare. Men det är också mycket arbete med hästar och det kostar mycket pengar, därför blir tröskeln ibland för hög för att våga satsa på. Men ett psykiskt lidande är också en stor kostnad för samhället så det gäller att väga in nyttan med kostnaden på lång sikt.
Vad är det med hästen som är så välgörande?
– Vi gjorde en studie på en grupp personer som visade att de blev väldigt motiverade av hästen. Hästen fungerar jättebra som motivator för den här gruppen av människor som varit väldigt stillasittande hemma på grund av psykisk ohälsa. En promenad i sig kanske inte är så motiverande för dem, men när det är en promenad tillsammans med en häst får den en helt annan mening och ett syfte.
Henrika menar också att hästarna fungerar väldigt bra som antistressmedicin i vårt moderna samhälle där allt ska gå fort och effektivt och är väldigt prestationsinriktat.
– Hästarna är ju långsamma till sin natur och är väldigt mycket här och nu. Deras sätt att uttrycka sig är försiktigt. När man möter en häst för första gånger sker mötet i det tysta och är man inte uppmärksam så uppfattar man det inte alls. Det sättet att vara alldeles i nuet är vi inte så duktiga på längre. Det gäller att stanna upp och känna efter men det är inte alltid så lätt som det låter.
Jen Janzdotter driver Stenlid Häst & hälsa i Norra Halland som specialiserat sig på ridterapi för barn och ungdomar med psykisk ohälsa. Hon är en riktig innovatör och eldsjäl som av våra följare blivit framröstad till en god Gilla Häst-ambassadör.
Grattis du har blivit vald till Gilla Häst-ambassadör av våra följare! Berätta lite om din verksamhet!
– Idén till gården föddes under en tid som jag själv var utbränd men en speciell häst hjälpte mig tillbaka. Jag hade haft 100 bollar i luften och en stark motivation att förändra, men en dag kom den berömda väggen. Jag fick ta ett steg tillbaka och fundera på vad jag skulle göra. Då väcktes idén att jobba med coachning tillsammans med hästar. Jag hade utbildningen och träffade en ny sambo som stöttade mina idéer och på den vägen är det.
Hur kom hästarna in i ditt liv?
– De har alltid funnits med. Jag fick min första ponny när jag var 5 år och min mamma var dressyrtränare. Sedan hade jag ett litet uppehåll under tonårstiden men när jag var 22 år fick jag ta över en besöksgård med en massa djur hästarna på köpet.
Barn i terapi på Stenlid Häst & hälsa.
Hur ser verksamheten ut just nu på gården?
– Den består av flera ben men ridterapin är den största delen just nu. Jag har ca 20 barn och ungdomar som kommer hit varje vecka. En del via BUP i Kungsbacka och en del privat. Jag har också ett samarbete med Kungsbacka kommun genom Frisk- och aktivitetsgrupperna. Barnen som kommer hit har olika typer av utmaningar, bland annat psykisk ohälsa och en problematisk skolfrånvaro.
Hur märker du att hästarna gör skillnad för barnen?
– Vårdnadshavare brukar märka en skillnad redan efter tre tillfällen. Det kan vara att barnen ler lite mer eller faktiskt orkar ta sig ut ur hemmet lite mer. Hästar har ett fantastiskt sätt att vara i nuet som vi människor mår bra av och som hjälper barnen med bland annat ökad självkänsla. Här har vi inga krav, vi utgår alltid ifrån vad barnet själv vill, och målet är bara att alla som kommer hit ska må bättre. Det kanske räcker med att bara borsta en häst eller krama den en stund.
Hur gör hästarna skillnad för dig?
– Aradis hon kom in i mitt liv efter min separation, det var inte meningen att jag skulle ha någon häst, men så åkte jag och provred henne hos en kompis och det klickade! Det var kärlek direkt, jag kände att hon skulle vara i mitt liv. Hon fick mig att succesivt komma tillbaka till livet och må bra i min utbrändhet. Hon är också grunden till att jag startade verksamheten.
När 15-åriga Liv kom ut som lesbisk startade en våg av hat och hot mot familjen. Tröst och styrka, och ork att kämpa vidare, hittade Liv hos hästen Ikaros. Liv berättar nu sin historia för Gilla Häst. En historia om hur man vänder mörker till ljus, hat till hopp – och om hur hästar gör skillnad när livet är som allra svårast.
Liv Wallenberg går i nian på en skola i Skurup och beskriver sig själv som en typisk hästtjej. Hon har alltid varit en djurmänniska och det har funnits ponnys runt omkring henne sedan hon var liten som hon har ridit på. 2016 började hon rida mer regelbundet på ridskola.
– Jag har alltid tyckt att hästar är det coolaste som finns!
För ett och ett halvt år sedan, när Liv gick i 8:an kom hon ut som lesbisk, och något som borde vara en helt normal situation förvandlades till en mardröm för Liv och hennes familj.
Vad var det som hände?
– Det blev en helt annan situation på skolan, med mobbning och trakasserier. Jag blev mordhotad, andra elever ringde på nätterna och hotade mig och min familj. De kom även förbi vårt hus och förstörde saker i trädgården, kastade smällare mot fönstren och skadade till och med vår hund.
Hur reagerade du på trakasserierna?
– Från början vågade jag inte säga emot, men sedan eskalerade mobbningen och jag var rädd varje dag när jag gick till skolan. Till slut berättade jag för mina föräldrar vad som pågick. De kontaktade då skolan och det blev en ordentlig diskussion med dem som trakasserade mig.
Varför tror du att blev sådana reaktioner?
– Det jag hörde från lärarna var att det både var ett stort grupptryck, man vill vara en del av det coola gänget och då ska man bete sig så här. Men det kommer också från vissa föräldrars människosyn, en homofobi som tyvärr följer med.
Hur mådde du under den här tiden?
– Jag stängde in mig på mitt rum och vägrade gå till skolan. Jag blev deprimerad och utvecklade ett självskadebeteende och min mamma gick också in i väggen. Ibland bara satt vi i soffan och grät och höll om varandra, rädda för vad mobbarna skulle hitta på, komma förbi huset eller hota oss på annat sätt.
Foto: Jenny Leyman.
Vad fick er att orka ta igenom detta?
– Vi hade varandra och kämpade igenom det tillsammans. Jag tänkte också att den här skiten ska inte få vinna, att jag har lika stor rätt att vara här som dem. Mobbarna ska inte få bestämma över mig och mitt liv.
På väggen ovanför sängen i Livs rum sitter en bild på Liv och hennes häst Ikaros.
Berätta vad Ikaros har han betytt för dig?
– Han har varit min axel som jag har kunnat gråta mot. När stormen var som värst var han min räddare i nöden. Hade jag haft en skitdag och åkte ut till stallet så blev jag stark av att bara ha honom där.
Vad är det hos hästarna tror du som gör att man kan känna tröst och stöd?
– De är lugna varelser och bara värmen från dem och doften från pälsen gör att man mår bra. Ikaros är mitt antidepp-piller, han ger mig så mycket glädje.
För Gilla Häst berättar Sophie Jahn om hur det var att växa upp i en extremt dysfunktionell familj, om en barndom kantad av fysisk och psykisk misshandel, om att ”våga fråga” och inte minst hur kärleken till hästarna räddade henne i de mörkaste stunderna.
Sophie Jahn är högaktuell med boken ”Pappas flicka på hästgården” där hon med egna ord berättar om den omtalade Hästgården – berättelsen som slog ner som en bomb genom P1 dokumentären med samma namn 2018.
Den idylliska hästgården Eneby, strax utanför Stockholm, var en av Sveriges främsta ridanläggningar på 80- och 90-talet och drevs av Sophies pappa Jerry Jahn och hennes mamma. Här bedrevs ridskola, populära ridläger och uppfödning av hästar på en hög nivå. Men bakom den idylliska fasaden var det inte så perfekt som det verkade vara. I Dokumentären ”Hästgården” berättade flera av de tjejer som jobbat eller ridit på gården om att de blivit utsatta för maktmissbruk och sexuella övergrepp. Sophies pappa Jerry stod anklagad och blev senare också dömd till ett fängelsestraff. Efter avtjänat straff återvända han dock till gården och fortsatte att bedriva verksamheten.
Dottern Sophie har nu skrivit en bok ”Pappas flicka på hästgården” om sina upplevelser av händelserna och beskriver en familjesituation som hon senare förstått varit mycket dysfunktionell där det pågick grova övergrepp och misshandel.
Hur kom den här boken till?
– Det startade med ett blogginlägg. Jag var frustrerad och arg och kände att jag hade så mycket som jag behövde få ur mig. Så jag satte mig och skrev och skrev och skrev… Jag kände att jag behövde berätta min historia, men det var läskigt så klart och jag tänkte först ”Sophie, herregud vad har du gjort” men någonstans insåg jag också att jag kunde hjälpa andra genom att dela mina erfarenheter.
Inlägget väckte enorm uppmärksamhet både inom hästvärlden men också utanför. Och många hörde av sig för att ge pepp och stöd.
Hur såg livet på gården ut? Det som verkade som en dröm?
– Ja det var ju en idyllisk miljö för ett barn att växa upp i med hästar och andra djur överallt. Det fanns också en stor gemenskap med många människor runtomkring som kom och gick. Det var fantastiskt att växa upp så.
Men bakom den idylliska fasaden pågick både psykisk och fysisk misshandel, en misär och en tortyr som Sophie beskriver som ett fängelse.
Vad kunde det handla om för typ av misshandel?
– Min pappa införde väldigt hårda bestraffningsmetoder som eskalerade med åren. Han blev mer och mer galen. Mina äldsta minnen är när han väcker mig och min syster mitt i natten och sätter ned oss i en frysbox för att avfrosta den eftersom han tyckte hemmet var stökigt. Vi bara grät och var rädda och frös om fötterna.
Sophie berättar att de värsta minnena är de ”nattridningar” som han utsatte barnen för. De blev återigen väckta mitt i natten för att tvingas upp på unghästar som han fått för sig att han skulle ”göra häst av”. En väldigt brysk metod under inga som helst kontrollerade former som Sophie beskriver det.
– Vi blev försökskaniner som fick sitta upp på de här livrädda hästarna som tagits direkt från lösdriften. Det var bara att hålla i sig för kung och fosterland för att inte flyga av. Mina ben skakade av rädsla. Jag visste inte om jag skulle överleva överhuvudtaget.
Vad hade du velat att någon hade gjort för lilla Sophie så här i efterhand?
– Jag önskar bara att jag hade blivit sedd och älskad. Eftersom jag inte blev sedd av min pappa på det sättet, fick jag min kärlek av hästarna i stället. Men jag hade önskat att någon vuxen hade pratat med mig. Jag hade behövt samtala och hitta någon som lyssnade på mina upplevelser. Att det fanns folk runtomkring mig hjälpte lite och gjorde situationen något tryggare men om det var någon som påtalade att pappa gjorde fel blev allting mycket värre. Han levde i total förnekelse.
Sophie Jahn intervjuas av Lisa och Malin i Gilla Häst-podden.
Sophie menar att det tyvärr ligger lite i den svenska kulturen att man inte ska lägga sig i, en tystnadskultur som är potentiellt farlig och dessvärre fortfarande lever vidare även om mycket har blivit bättre. Hon påtalar vikten av att man har en rapporteringsskyldighet och ett socialt ansvar om ett barn far illa. Därför har Sophie nu också startat ett initiativ som heter #Vågafråga som handlar om att våga ställa de ”skamfyllda” frågorna om man ser att någon mår dåligt.
– Det är viktigt att våga prata om och fråga om obekväma saker om man ser att någon har det svårt. Men det är också viktigt att våga stå kvar och bry sig om personen ifråga har vågat öppna sig så de inte känner sig så ensam med sina tankar.
Sophie har än i dag inte orkat lyssna på hela dokumentärserien ”Hästgården” som nu också ska bli film.
– Jag blev skyddad som liten från den sexuella biten av övergreppen och det blev för jobbigt att höra på helt enkelt, det gjorde jätteont i mig. Jag bearbetar så mycket redan och det jag har upplevt, så det blev helt enkelt för mycket att ta in.
Har du förlåtit din pappa för det han gjorde idag?
– Jag har förlåtit min pappa för att kunna gå vidare och få ro med mig själv och se det positiva med vem jag är idag. Därmed vill jag inte på något sätt förringa de hemskheter han har utsatt andra människor för och som jag vet många fortfarande mår dåligt över än idag.
Många undrar över hur övergreppen kunde pågå så länge utan att någon reagerade?
– Vi hästtjejer är så dragna till hästarna så vi sätter vårt eget mående helt åt sidan. Jerry använde hästarna som muta för att kunna utöva sitt maktmissbruk.
Hur gjorde hästarna skillnad för dig?
– Hästarna har varit min räddning. Jag blir väldig emotionell och tänker tillbaka på när hästarna har funnits där för mig när jag mådde dåligt. De har varit min bästa vän, min familj och någon att ”prata” med genom ett ordlöst språk. Bara sitta i en box och känna energin runt en häst har gjort mig lugn. Att bygga ett starkt band med ett så stort djur gör en motståndskraftig. Även i de stunder då Jerry kunde vara väldigt elak så kände jag att hästen och jag blev ett team.
Alla ryttare känner nog till att ridningen ger en lång rad hälsovinster. Förutom de mest uppenbara som bättre styrka och kondition finns det en lång rad fördelar kopplat till både kropp och knopp. Här är 10 goda anledningar till varför du ska börja rida!
Bättre balans och koordination. För varje steg hästen tar måste en ryttare göra små justeringar för att sitta kvar i sadeln. Man måste även koordinera användningen av hjälper för att förmedla rätt signaler till hästen.
Ökad core- och benstyrka. Att sitta på en häst som rör sig kräver, förutom balans och koordination, aktivering av flera muskelgrupper. Det vet alla som rider för första gången eller har gjort ett uppehåll – det ömmar i muskler du inte visste att du hade!
Bättre hållning. En korrekt hållning och neutral ryggrad är viktigt i all ridsport och hjälper till att hålla en korrekt placering i sadeln. Ridning kan bidra till att göra dig mer medveten om hur du kan korrigera din hållning, både på och utanför hästen.
Bättre reflexer. Hästar kan ibland vara oförutsägbara och du måste alltid vara på alerten och reagera blixtsnabbt. På en bråkdel av en sekund måste du reagera instinktivt om hästen överraskar dig.
Sänker stressnivåerna. När du sitter i sadeln måste du vara helt fokuserad på att vara här och nu. En positiv bieffekt av detta är att du kopplar bort stress och oro på ett naturligt sätt.
Lär dig mindfulness. Att ta sig ur negativa tankespiraler, bort från stresskällor och oro och rida ut i naturen i frisk luft gör underverk för sinnet.
Lär dig övervinna rädslor. Oavsett om du är rädd för hästar eller om du har varit med om en olycka och blivit avkastad, kommer du behöva konfrontera rädslan och lära dig att övervinna den. Att kliva ut ur din komfortzon kan vara skrämmande, men det hjälper dig att utvecklas och bygga självförtroende.
Förbättrad problemlösningsförmåga. I stallet kommer du att möta utmaningar på kontinuerlig basis som gör att du behöver tänka till och komma på nya lösningar. Det som fungerade för andra kanske inte alltid fungerar för dig och därför tenderar ryttare att bygga upp förmågan att lista ut saker.
Bidrar till lyckokänslor. Forskning visar på att ridning ökar nivåerna av det humörhöjande hormonet serotonin mer än andra typer av träning. Dels för att du både är fysiskt aktiv men också för att du gör något du tycker om vilket hjälper dig att koppla bort negativa tankar.
Lär dig bygga starka relationer. Det är en alldeles speciell känsla att få kontakt med ett djur som du inte kan kommunicera verbalt med. Att bygga en relation med en häst tar tid, precis som det gör med människor. Men med ömsesidig tillit och respekt kommer ett starkt band att utvecklas som bidra till din totala lycka.
Vi bjuder på kakor! Om du tycker det är ok, klickar du bara på "Acceptera alla". Du kan såklart välja vilken typ av kakor du vill ha genom att klicka på "Inställningar".
Läs vår cookie policy
